Äntligen!!!

Motion funkar inte mot övervikt!

Det är nödvändigt inte så att jag har nått emot motion, tvärtom så känner jag mig piggare och frächare om jag springer eller gym-tränar MEN detta var ganska trevligt att läsa ändå!

En typisk söndag!

Våra söndagar börjar oftast tidigt.
Kalle tränar fotboll så han och maken smiter iväg innan äldsta pojken vaknat.
Jag sitter gärna ensam i min soffa, smuttar på en kopp kaffe och väntar på att skidorna ska börja på tv:n. Idag har jag lyckats ordna att en väninna fixar till min häst i stallet och en annan vän rider honom idag. mer om min häst en annan gång.

Skidorna tar i stort sett anspråk på hela min dag. Hinner slå in en present som ska med Kalle på kalas och hinner även få ihop en middagsmeny till kommande vecka. Vi började lite snyggt med "matkasse" eftersom vi fastnat i korv-stroganoff-träsket. Men eftersom dessa ska beställas några dagar innan de ska hämtas ut så föll det på min dåliga framförhållning.
Jag är en sådan människa som draaaaar ut på allting... Tyvärr.
Räddningen blev att jag själv komponerar menyer utifrån matkasse-recepten. Detta har en del fördelar, man kan välja bort sådant som inte gillas samt att man kan handla så sent som söndagen innan. Som idag.
Jag åkte även på att handla idag, jag handlar oftast.
Note to self: handla inte på söndagar då det mesta är utrensat!!!

Skidorna var ingen hit direkt - som vanligt.

Började kika på (ännu) ett träningsprogram. Jag lyckades titta på "Myten om träning" som gick på SVT och köpte direkt kontentan av programmet, dvs att träning är mer eller midre verkningslöst när det gäller viktminskning.
Hittade ett program på Aftonbladet som utlovar -8 kg på 30 dagar med förespeglingen om att "alla kan hålla något i 30 dagar"... Tja - vi får väl se??
Provade i alla fall några av övningarna och nu har jag värk lite överallt. Dock är det som känns obekvämast - valken som hänger över byxlinningen...som är av stretch - by the way...
Nåja, jag har 3 övningar kvar och ska ta itu med dessa nu!
Barnen sitter och spelar på sina surfplattor och ska hoppa i bingen vid 21.
Först - en Kaluha (till).

Prolog...

Jag är... ja, vad fanken är jag? Första meningen och jag tvekar redan... Hur identifierar jag mig?
Är jag en mamma, född på 70talet?
Är jag en yrkeskvinna som närmar mig de 40?
Är jag en livskamrat, en partner?
Eller är jag kanske en qvinna, som brottas med de vanliga "problemen" som man har när man närmar sig de 40??

Spontant är jag nog en tjej som försöker få ihopa vardagen med alla delar ovan...
Det viktigaste är ju mina barn och bloggen kommer att handla mycket om dem och den vetenskap som för mig är svår-grepp-bar och kallas barnuppfostran...

Följ gärna med och kommentera gärna!

Mina barn!

Jag har två barn. De är båda under 10 år.
Pojkar.
Gustav är 9 och han är en känslig kille. Lite osäker och svår.
Han är nog en typisk storebror. Han ska kunna allting första gången. Han ska vara bra på allt och han gråter mycket när det inte blir som han vill.
Han är den som är mest lik mig till sättet och detta skapar en del kollisioner på vägen.
I skolan är han smart. Har många vänner men är ändå ganska självständig.
Hans intressen är hans nya telefon, hans surfplatta, hans 3DS, hans PS2 och Ps3 samt Xbox 360 och även den gamla Xboxen. Lego med som tur är!
Tack och lov gillar han även handboll och fotboll.
Tjejer är inte ett dugg intressant - än.

Kalle är 6 år och raka motsatsen. Han är glad och sorglös. Har dock ett jäkla humör. Noggrann och låååångsam i skolan men riktigt smart han med. Väldigt snäll (för snäll??) i skolan och har många vänner. Just nu väldigt intresserad av att skriva och läsa (så gott det går).
Intressen är som brorsans, han har dock ingen telefon. Gillar fotboll hellre än handboll men går på båda han med.